Det började ju bra:)
Ett inlägg hann jag med att skriva sen kom vår lilla prinsessa med buller och brak.
Mina värkar började komma så smått ungefär vid 15-tiden den 10 december. Jag hade haft en del mensvärk hela förmiddagen men nu började känslan ändras. Dom var inte så starka och kom med ca 15 minuters mellanrum så inte trodde jag ens att det var i närheten att bebisen skulle komma snart. Hade kommit så långt i min övertid att det verkade som att Ture(så hette bebisen i magen) inte alls hade några planer på att komma utan jag skulle vara gravid i all evighet (vilket jag redan varit). Någon timme senare skickade jag sms till Daniel att kanske kanske började det vara nått på gång och efter att ha sökt i gamla forum på familjeliv så kunde det tydligen ta dagar innan det var dax när man hade 15 minuter mellan värkarna. Jag slappade massor den dagen och hoppades varje gång dom kom att det snart skulle vara dax, ville ju veta vem det var som bosatt sig i min mage. På kvällen skulle vi på möte hos Riksbyggen men Daniel fick allt gå dit själv för nu började värkarna bli starkare och jag hade svårt att sitta still när det var dax.
När han kom hem 2 timmar senare var det 6-7 minuter mellan värkarna och han fick massera mig vid ryggslutet varje gång dom kom för nu började göra riktigt ont. Kändes som benen skulle gå av. 1 timme klarade jag till sen ringde jag upp till förlossningen och sa att jag inte orkade mer. Vi fick packa ihop våra saker och köra upp.
Jag trodde fortfarande inte att det var dax utan hoppades på att få en sån där sovdos som jag hört om av så många. 21.30 var vi uppe och barnmorskan tog en kurva och sa lite nedlåtande att jag var nog där lite tidigt i värkarbetet och att förmodligen skulle jag bli hemskickad men att först gjorde dom en undersökning för säkerhets skull. När hon undersökt mig sa hon "oj tappen är helt borta och du är öppen 4 cm så vi får nog fixa ett rum till dig". När hon försvann från rummet frågade jag chockat Daniel om det betydde att det var dax nu? Ska vår bebis komma nu? "Det verkar så" svarade han. Vi blev visade till vårt rum (Nr 15 med havsutsikt hehe) och jag fick byta om till porrocken och de sexiga nättrosorna. Sen fick jag lägga mig i ett avslappnande bad (precis som jag bett om i mitt förlossningsbrev) och lyssna på Per Gessle (dock inte vad jag bett om). Där hann jag ligga i kanske 40 minuter sen gick mitt vatten. Ush vilken obehaglig känsla. Jag for upp ur badet och ville inte alls ligga kvar längre, utan det var bara till att klä på sig igen och gå tillbaka till rummet. Nu gjorde det ont som in i h*lvete och ofta kom värkarna också. Barnmorskan undersökte mig och sa "Grattis du är helt öppen så nu ska det födas barn". Inte trodde jag att det kunde gå så fort utan hade ju hoppats på att få en ryggmärgsbedövning men det var bara bye bye och att klara sig på endast lustgas (min bästa vän).
Jag svor som bara den om hur in i h*lvete ont det gjorde och att dom skulle ge mig något för smärtan. Och varje gång förklarade dom att det gick inte.
Jag var helt hög på lustgasen och fick vid ett tillfälle för mig att barnmorskan och undersköterskan gått på fika. Daniel försökte lugna mig och förklarade att dom var bara och förberedde allt. Men nope jag var säker på att dom fikade och skrek till Daniel att ringa efter dom för där låg jag ju och födde barn:)
När det började närma sig krystvärkar snodde dom min lustgas. Jag var helt förtvivlad och ville inte vara med mer. Låg och förklarade hela tiden att jag skulle verkligen inte klara det och dom var tvungna att hjälpa mig. Efter varje helvetesvärk frågade jag om hur många såna till jag var tvungen att klara och varje gång fick jag samma svar...att det var helt upp till mig och hur bra jag krystade. Men mina värkar var inte tillräckligt starka så jag hann inte krysta tillräckligt för att det skulle göra någon skillnad. Så jag fick dropp och då fick det fart. 00.55 sa dom till mig att innan 01.30 borde bebisen vara ute. Jag frågade då vad klockan var och när jag fick höra svaret frågade jag bara varför dom inte kunde sagt att innan 01.05 skulle den vara ute. Men nä det kunde dom verkligen inte lova och då fick jag allt börja ta i. Sagt och gjort....01.08 är vår älskade Tyra född och det var kärlek vid första ögonkastet.
Nu har jag hunnit vara Tyras mamma i 11 1/2 dag och det är helt underbart. Hon är så himla snäll. Och jag är världens lyckligaste! Älskar min familj<3
Mina värkar började komma så smått ungefär vid 15-tiden den 10 december. Jag hade haft en del mensvärk hela förmiddagen men nu började känslan ändras. Dom var inte så starka och kom med ca 15 minuters mellanrum så inte trodde jag ens att det var i närheten att bebisen skulle komma snart. Hade kommit så långt i min övertid att det verkade som att Ture(så hette bebisen i magen) inte alls hade några planer på att komma utan jag skulle vara gravid i all evighet (vilket jag redan varit). Någon timme senare skickade jag sms till Daniel att kanske kanske började det vara nått på gång och efter att ha sökt i gamla forum på familjeliv så kunde det tydligen ta dagar innan det var dax när man hade 15 minuter mellan värkarna. Jag slappade massor den dagen och hoppades varje gång dom kom att det snart skulle vara dax, ville ju veta vem det var som bosatt sig i min mage. På kvällen skulle vi på möte hos Riksbyggen men Daniel fick allt gå dit själv för nu började värkarna bli starkare och jag hade svårt att sitta still när det var dax.
När han kom hem 2 timmar senare var det 6-7 minuter mellan värkarna och han fick massera mig vid ryggslutet varje gång dom kom för nu började göra riktigt ont. Kändes som benen skulle gå av. 1 timme klarade jag till sen ringde jag upp till förlossningen och sa att jag inte orkade mer. Vi fick packa ihop våra saker och köra upp.
Jag trodde fortfarande inte att det var dax utan hoppades på att få en sån där sovdos som jag hört om av så många. 21.30 var vi uppe och barnmorskan tog en kurva och sa lite nedlåtande att jag var nog där lite tidigt i värkarbetet och att förmodligen skulle jag bli hemskickad men att först gjorde dom en undersökning för säkerhets skull. När hon undersökt mig sa hon "oj tappen är helt borta och du är öppen 4 cm så vi får nog fixa ett rum till dig". När hon försvann från rummet frågade jag chockat Daniel om det betydde att det var dax nu? Ska vår bebis komma nu? "Det verkar så" svarade han. Vi blev visade till vårt rum (Nr 15 med havsutsikt hehe) och jag fick byta om till porrocken och de sexiga nättrosorna. Sen fick jag lägga mig i ett avslappnande bad (precis som jag bett om i mitt förlossningsbrev) och lyssna på Per Gessle (dock inte vad jag bett om). Där hann jag ligga i kanske 40 minuter sen gick mitt vatten. Ush vilken obehaglig känsla. Jag for upp ur badet och ville inte alls ligga kvar längre, utan det var bara till att klä på sig igen och gå tillbaka till rummet. Nu gjorde det ont som in i h*lvete och ofta kom värkarna också. Barnmorskan undersökte mig och sa "Grattis du är helt öppen så nu ska det födas barn". Inte trodde jag att det kunde gå så fort utan hade ju hoppats på att få en ryggmärgsbedövning men det var bara bye bye och att klara sig på endast lustgas (min bästa vän).
Jag svor som bara den om hur in i h*lvete ont det gjorde och att dom skulle ge mig något för smärtan. Och varje gång förklarade dom att det gick inte.
Jag var helt hög på lustgasen och fick vid ett tillfälle för mig att barnmorskan och undersköterskan gått på fika. Daniel försökte lugna mig och förklarade att dom var bara och förberedde allt. Men nope jag var säker på att dom fikade och skrek till Daniel att ringa efter dom för där låg jag ju och födde barn:)
När det började närma sig krystvärkar snodde dom min lustgas. Jag var helt förtvivlad och ville inte vara med mer. Låg och förklarade hela tiden att jag skulle verkligen inte klara det och dom var tvungna att hjälpa mig. Efter varje helvetesvärk frågade jag om hur många såna till jag var tvungen att klara och varje gång fick jag samma svar...att det var helt upp till mig och hur bra jag krystade. Men mina värkar var inte tillräckligt starka så jag hann inte krysta tillräckligt för att det skulle göra någon skillnad. Så jag fick dropp och då fick det fart. 00.55 sa dom till mig att innan 01.30 borde bebisen vara ute. Jag frågade då vad klockan var och när jag fick höra svaret frågade jag bara varför dom inte kunde sagt att innan 01.05 skulle den vara ute. Men nä det kunde dom verkligen inte lova och då fick jag allt börja ta i. Sagt och gjort....01.08 är vår älskade Tyra född och det var kärlek vid första ögonkastet.
Nu har jag hunnit vara Tyras mamma i 11 1/2 dag och det är helt underbart. Hon är så himla snäll. Och jag är världens lyckligaste! Älskar min familj<3
Kommentarer
Trackback
